Tågresan

Sitter på tåget och utanför fönstret svischar västgötska landskapet förbi med sina gröna fält. Himlen hänger ovanför i en ljusgrå nyans, regndropparna klamrar sig krampaktigt fast på fönstret i fartvinden. Station efter station passeras med kortare uppehåll på vår resa norrut. Nedlagda lager och magasin med flagnande färg, krossade rutor och låsta dörrar, som ingen längre har nyckel till, omger småstationerna och minner om en svunnen tid när det rådde en febril aktivitet varje gång ett tåg ankom. Gods skulle lastas och lossas innan stinsen vinkade av tåget. En tid långt innan tubsockor och Foppatofflor som beträder dessa perronger idag. Rostiga tågvagnar står på igenvuxna stickspår. 
Dörrarna på vårt tåg stängs och tåget rullar saktare vidare. Passagerarna sitter försjunkna med sina blickar ner i telefonernas informationsfyllda skärmar. Vi närmar oss Falbygden. Åkrarna utanför innebos i allt högre grad av kreatur som ståendes eller liggandes tuggar i sig det våta gräs de har inom halslängds avstånd. Stora mäktiga ladugårdar målade i Faluröd färg stoltserar fortfarande om de otaliga mejeriprodukter som haft sitt ursprung i dessa kalkrika marker. En del av dessa bördiga marker har omvandlats till golfbana. När vi passerar gränsen till Svealand förvandlas omgivningen från jordbruk till skogsbruk. Tallar och björkar dominerar naturen utanför vårt fönster runt den gamla järnvägsknutarna Laxå och Hallsberg innan vi når Närkeslätten och skogen endast nalkas i fjärran. Nästa stop är den tidigare kallade skostaden, närkingarnas residensstad, Örebro. 

Resan norrut fortsätter genom Bergslagens täta skogar med ett annat tåg.