Tågresan från Stockholm

Lämnar den soliga huvudstaden på min resa söderut mot västkustens största stad. Tåget tar sig fram i angenäm fart mellan Stockholms sydvästra förorter. Man imponeras av storleken på de nya hus som uppförs på var sida rälsen. Detta tyder på ett välmående land med mycket framtidstro som har vaknat upp från sin 50-åriga slummer och blivit tagen på sängen av 2000-talets befolkningsutveckling. Vi passerar ett av månglarnas och entreprenörers Mecka, Stockholmsmässan i Älvsjö. Här har många utställningar lett till nya samarbeten och affärsförbindelser. Tåget tuffar vidare och passerar Huddinge, Flemingsberg och Södertälje. Solen kastar då och då sitt bländande sken genom fönstren på motsatt sida av tågen. För det mesta döljs strålarna bakom lövträdens magnifika nygröna kronor. Ömsom speglar sig solen i de sjöar vi passerar vid vilka folk har slagit ner både bopålar och sommarstugornas krocketbågar.

Tågresan

Sitter på tåget och utanför fönstret svischar västgötska landskapet förbi med sina gröna fält. Himlen hänger ovanför i en ljusgrå nyans, regndropparna klamrar sig krampaktigt fast på fönstret i fartvinden. Station efter station passeras med kortare uppehåll på vår resa norrut. Nedlagda lager och magasin med flagnande färg, krossade rutor och låsta dörrar, som ingen längre har nyckel till, omger småstationerna och minner om en svunnen tid när det rådde en febril aktivitet varje gång ett tåg ankom. Gods skulle lastas och lossas innan stinsen vinkade av tåget. En tid långt innan tubsockor och Foppatofflor som beträder dessa perronger idag. Rostiga tågvagnar står på igenvuxna stickspår. 
Dörrarna på vårt tåg stängs och tåget rullar saktare vidare. Passagerarna sitter försjunkna med sina blickar ner i telefonernas informationsfyllda skärmar. Vi närmar oss Falbygden. Åkrarna utanför innebos i allt högre grad av kreatur som ståendes eller liggandes tuggar i sig det våta gräs de har inom halslängds avstånd. Stora mäktiga ladugårdar målade i Faluröd färg stoltserar fortfarande om de otaliga mejeriprodukter som haft sitt ursprung i dessa kalkrika marker. En del av dessa bördiga marker har omvandlats till golfbana. När vi passerar gränsen till Svealand förvandlas omgivningen från jordbruk till skogsbruk. Tallar och björkar dominerar naturen utanför vårt fönster runt den gamla järnvägsknutarna Laxå och Hallsberg innan vi når Närkeslätten och skogen endast nalkas i fjärran. Nästa stop är den tidigare kallade skostaden, närkingarnas residensstad, Örebro. 

Resan norrut fortsätter genom Bergslagens täta skogar med ett annat tåg.

Welcome!

Welcome to my blog "60 grader nord" (60 degrees north).

In this blog I plan to write about things that interrests me. What that includes, you can read about in my profile.

My name is Andreas, I'm in my 30s. I live in Falun, Sweden (60 degrees north) with my lovely wife Elena. I've been living here all my life.
I will write more about my town and country later.

Cidade de Deus

Har just sett en film om Guds stad, Cidade de Deus, i västra Rio de Janeiro. Filmen är sex år gammal och jag minns att jag sett den en gång tidigare.

Det är en mycket våldsam film som visar hur livet är i botten av en av världens farligaste städer. Både barn och ungdomar kommer tidigt i kontakt med droger, våld och vapen. Det hårda livet stakas ut redan från början och ytterst få klarar sig ur till ett anständigare liv. Gatugängen slåss mot varandra och ingen går säker samtidigt som polisen antingen står maktlösa eller helt enkelt inte bryr sig om barnen i slummen.

Filmen är väldigt gripande och ger en bild av en vardag som vi är skonade från i Sverige. Det är svårt att föreställa sig att de finns människor som lever så här.